London - Dagbok 06-11-22

En fullspäckad dag i London

Vi klarar av både sightseeing och shopping och äter fish'n'chips i Covent Garden.

Vi startade dagen med att mobilens alarm ringde klockan 07.30, men vi var lite för sega för att gå upp med detsamma så vi låg kvar och drog oss till ungefär 07.50. Då var det hög tid att kravla sig ur sängen och hoppa in i duschen som ju var placerad inne i vårt lilla rum. Nära och bra i alla fall… Efter morgontvagningen begav vi oss ned till frukostmatsalen där vi hade hoppats hitta en full english breakfast, men där vi fick nöja oss med te/kaffe, apelsinjuice, mjölk och cornflakes, samt bröd och toast med smör och marmelad. Nåja, vi tog en macka extra i förhoppningen att vi skulle stå oss lite längre på det.

Då alla bestyr var klara tog vi ryggsäcken och kameran och begav oss mot vår tunnelbanestation Earl’s Court där vi köpte varsitt endagars Travelcard och gick ned till perrongen för att ta Picadilly line eastbound till Knightsbridge, där vi som dagens första anhalt tänkte gå in på Harrods.

Harrods tornar upp sig då vi går upp för trappan från tunnelbanan

Vi började med att kika lite på den Casino Royale-inspirerade fönsterskyltningen – onekligen lite lyxigare än NK… På Harrods kan man ju spendera en hel dag utan bekymmer, men eftersom vår tid detta besök ju var något begränsad gick vi endast igenom en bråkdel av alla avdelningar.

Presentavdelningen med Harrods-prylar var vi ju bara tvungna att kika på, och mycket riktigt blev det också ett par inköp. Maria kunde inte motstå den klassiska Harrods-kassen i miniversion, och våndades ett tag över huruvida det var snyggast med den traditionella gröna eller om man skulle våga sig på en lite mer modern svart variant… Tunga beslut. Till slut blev det i alla fall den lilla svarta!

Liiiiiite för stor för handbagaget kanske...

Vi gick vidare och råkade hamna vid det något magstarka lilla ”altaret” över Princess Di och Dodi El Fayed, där bl a glaset de druckit ur innan de förolyckades hade bevarats i samma skick som de lämnat det… Det kändes lite makabert faktiskt. Desto mer imponerande är ju den egyptisk-inspirerade dekoren i trapphuset, komplett med faraostaty och allt!

Är det Tutankhamon?

Vi ägnade en stund åt att irra runt i jakten på julpyntsavdelningen, och passerade under tiden både en jättelång kö med barn som ville hälsa på tomten och den tjusiga restaurangen. Sedan var det bara att träda in i julpyntshimlen!

Även här var årets trend för julpynt svart och silver

Vi har nog aldrig sett så mycket och så glittrigt och så lyxigt julpynt – granarna var smockfulla med glitter och kulor och allt möjligt och omöjligt, och julgranskulorna hängde i rad på rad på rad i alla tänkbara färger, former och storlekar.

Discobollsjulgranskulor!

Maria fick nästan panik av blotta tanken på att vara tvungen att välja bara någon enstaka kula (de var ju alla så fina…), och Magnus kände ångesten komma krypande av tanken på att riva ned något dyrt på golvet, samt att behöva stå här i flera timmar medan beslutsångesten rev och slet i Maria.

Ehhh, och var är själva granen?

Efter mycken vånda blev det till slut en fantastisk julgranskula i form av den engelska kungakronan, komplett med sammet och glittriga stenar – man får ju lov att vara lite royale ibland!?

Nu begav vi oss med bestämda steg mot mathallarna, där vi beundrade de fantastiska taken och tittade på alla delikatesser – Östermalmshallen kändes med ens lite provinsiell…

Det vackra taket i en av mathallarna på Harrods

Magnus såg också en underbar kakburk med shortbread i form av en röd dubbeldäckarbuss. Klart att en busschaufför vill ha en bussburk! Vi köpte den dock inte, utan tänkte att vi kunde gå tillbaka dagen därpå för att slippa släpa runt på den resten av dagen. Det beslutet gjorde att bussen skulle komma att bli en liten följetong dagen därpå… Nu kände vi att vi var tvungna att fortsätta vidare om vi skulle hinna med någonting mer, så vi tackade Harrods för denna gången och gick ut.   

Vi fortsatte nu till fots via Knightsbridge upp till Hyde Park Corner där det slumpade sig så väl att vi passerade precis när ett antal hästar med ryttare ur vaktparaden passerade över gatan och vidare upp mot Hyde Park.

Precis som högvakten hemma - eller...!?

Efter att ha beundrat de vackra djuren en stund fortsatte vi över korsningen ned mot Wellington Arch och förbi den längs Constitution Hill mot Buckingham Palace.

Maria framför Wellington Arch - och lyckades vi inte få med en dubbeldäckare i bakgrunden också!

Hela vägen på sidan av Green Park finns en bred sandad ridväg för alla hästburna ekipage och processioner – skönt för våra fyrfota vänner att slippa asfalten en stund!

Sandad ridväg längs Green park

I slutet av Constitution Hill kom vi så fram till Buckingham Palace med det stora Queen Victoria Memorial framför och bakom det kunde vi se St James’s Park sträcka ut sig.

Queen Victoria Memorial

Här stannade vi och beundrade slottet, de pampiga grindarna och inte minst vaktposterna med sina minst sagt märkliga björnskinnsmössor.

Pampiga Buckingham Palace

Det var ingen stor Changing of the Guards denna dagen, men vi fick se hur en liten patrull gick runt och löste av de poster som stod på framsidan av slottet.

Jag vill också ha en sådan mössa...

Efter lite obligatoriskt fotograferande av byggnaden, grindarna med sina guldförgyllda knubbiga keruber samt oss själva tyckte vi det räckte med kungaslott för dagen, och började istället styra kosan mot den andre ”kungens” bostad, nämligen Downing Street No 10.

Vi traskade längs vattnet genom St James’s Park och upptäckte ett antal små söta ekorrar som dock inte var särskilt intresserade av att posera och sitta stilla framför kameran.

Söt liten ekorre i St James's Park

Vi passerade en oerhört pittoresk liten trästuga, som visade sig vara bostaden för the birdkeeper – en post som inrättades 1837 av the Ornithological Society of London och som finns kvar än idag.

Den här vill jag ha som sommarstuga!

Vi stannade till vid bron över till den lilla stugan för att ta kort både på den och på fåglarna i vattnet, då vi fick syn på en ekorre som hoppade upp på armen på en äldre herre och tog en nöt ur hans hand. Det visade sig att han var här varje dag och matade ekorrarna, och just den här var tydligen särskilt tam och hoppade mer eller mindre ner i fickan på honom för att komma åt de smaskiga nötterna.

Har ni några nötter?

Mmmm, han har alltid smaskens i fickan!

Vi fortsatte framåt en bit längs vattnet, men kom sedan på att det nog var klokast att gå över gatan för att komma rätt. Sagt och gjort, vi gick över Horse Guards Road, fortsatte fram till King Charles Street där vi gick upp för trapporna där en staty av Clive of India stod, och passerade så Foreign and Commonwealth Office och Her Majesty’s Treasury på varsin sida gatan.

Stora och imponerande byggnader på King Charles Street

Vi svängde sedan vänster på Parliament Street och gick fram mot 10 Downing Street. Trots ett antal tidigare besök i London hade Maria aldrig varit här tidigare, och det visade sig väl kanske inte ha varit någon större förlust, eftersom man inte kommer in på gatan överhuvudtaget.

Hemma för Tony Blair...

Gatans infart är helt spärrad av stora grindar och inpasseringsanordningar med vakter, och det enda man egentligen ser är gatuskylten där det står Downing Street i ena hörnet samt en skymt bortom grindarna av No. 10.

Roligare än så här blir det inte - en skymt av No 10 genom gallergrindarna

Grindarna uppfördes först 1989 under Margaret Thatcher’s regering, som skydd mot terroristattacker, främst från IRA. Innan dess hade allmänheten fritt inträde till hela Downing Street.

Efter att ha tagit ett par kort på världens mest kända adress fortsatte vi bortåt Westminster Abbey. Här stannade vi till för att beundra den fantastiska katedralen med grund från 1065, då den ersatte det benediktinerkloster som legat på platsen sedan ca 960 AD.

Westminster Abbey's pampiga entré

Här har sedan varje monark krönts sedan William Erövraren på juldagen 1066, och ett stort antal är även begravda här.

Ett av sidoskeppen från utsidan

Arkitektoniskt är den helt överväldigande med sitt gotiska virrvarr av figurer, fialer, strävpelare och spetsbågar, både in – och utvändigt. Denna gång blev det dock inget besök inuti, då entrépriset hade gått upp betydligt sedan Maria var här sist – nu kostade det hela £10 per person, och det tyckte vi var i häftigaste laget.

Denna gång nöjde vi oss med att beundra de roliga figurerna på utsidan

Vi bestämde oss för att spara på besöket i Westminster Abbey till nästa London-tripp, och gick istället över Abingdon Street för att kika på Houses of Parliament och Big Ben. Det finns ju få saker som är så förknippade med London som silhuetten av dessa, och efter att ha kikat in genom grindarna på byggnaderna och sett vad som förmodligen var ett par MP’s glida in i svarta bilar gick naturligtvis kameran varm i jakten på den perfekta vinkeln att fotografera Big Ben i.