Efter att ha avverkat dagens arbete var det dags att åka till Skavsta flygplats för att ta plats på vår Ryanair-flight mot London Stansted. Vi packade in oss och vårt handbagage (då Ryanair numera tar betalt för incheckat bagage, var vi så pass snåla att vi valde att endast resa med handbagage) i bilen och åkte direkt efter att Maria slutat jobbet klockan 14.00. Resan till Skavsta gick bra förutom att det började regna som bara den och vårt ena torkarblad började gnissla fruktansvärt. Vi hade testat Ryanairs nya incheckning på nätet, vilket egentligen betydde att vi inte behövde vara på plats vid gaten förrän 30 min före avgång, och hade därför väldigt gott om tid. Vi passade på att växla lite pengar, och medan vi står i Forex-kassan hör vi att vår flight som skulle ha gått 17.05, nu var försenad till 18.30 pga försenat plan från London. Jaha, där sprack idén om att vi skulle hinna med något i London den kvällen… Vi tillbringade väntetiden med att ta lite kaffe och en macka, äta Toblerone och lägga patiens på mobilen. Till slut var det i alla fall dags att boarda, och nu visade det sig att det var en riktig hit med incheckning på nätet! Alla som hade gjort det fick nämligen gå i en egen prioriterad kö som fick gå på först av alla. Vi slapp alltså trängas med alla andra och kunde lugnt välja säten innan resten av passagerarna kom på. Rekommenderas alltså! Resan förflöt utan större överraskningar och vi landade på Stansted ca 19.50 lokal tid.

Detta innebar då att vi precis missat den buss som gick till Liverpool Street klockan 20.00, och vi visste inte när nästa skulle gå igen. Då vi kollade tidtabellen var det inte förrän 21.30, vilket gjorde oss lite lätt uppgivna. När vi frågade vid biljettförsäljningen visade det sig att det skulle gå en buss 20.30 till Victoria Station, som också skulle ta passagerare till Liverpool Street – perfekt! Bussen var fräsch och resan tog ungefär 55 minuter. När vi gått av bussen utanför Liverpool Street gick vi direkt ned till tunnelbanan och tog Circle line westbound till Gloucester Road där vi bytte till District line westbound för att sedan gå av vid vår station Earl’s Court. Som tur var låg hotellet väldigt nära tunnelbanestationen – det tog inte mer än fem minuter att gå till Penywern Road och Oxford Hotel, vårt hem i London för de kommande två nätterna.

Penywern Road by night. Oxford Hotel ligger längre fram på höger sida.

Vi checkade in och fick nyckeln till rum nummer 36. Det var inte stort, men vi hade åtminstone dubbelsäng, tv, dusch, vattenkokare och handfat (med världens finaste kranar!) på rummet.

Underbara kranar på handfatet - är den från 40-talet eller?

Toaletten fanns i korridoren. Absolut ingen lyx, men rent och billigt. Nu hade klockan blivit så pass mycket att våra magar protesterade ljudligt över att inte ha fått mat på så länge. Vi diskuterade huruvida vi skulle ta tunnelbanan in till Picadilly, men kom fram till att det inte var mycket idé eftersom klockan var så pass mycket och tunnelbanan slutade gå runt midnatt. Det fick lov att bli en enklare och snabbare måltid i området istället. Vi hamnade till slut på Burger King, där vi fastnade för ett Angus-meal, dvs en burgare gjord på skotskt nötkött. Faktiskt riktigt god!

The Angus Meal - gjort på 100% äkta skotskt nötkött. Är det så'na fina långhåriga Highland Cattle tro?

När vi var mätta och belåtna gick vi och inhandlade lite läsk och kakor, och naturligtvis en påse Salt & Vinegar-chips, att ha på rummet, och styrde sedan stegen mot hotellet eftersom vi var rejält trötta och ville komma upp tidigt nästa morgon.